DÖDSDANSEN av August Strindberg. I Pontus Stenshälls komprimerade och egensinninga version av Strindbergs äktenskapshelvete är året 2006, Alice och Edgar är 35 respektive 40 år och ska snart fira sin tionde bröllopsdag. Men deras förhållande, som en gång i tiden var en enda lång fest, är ett varigt sår. Det borde vara dags för sista dansen – Dödsdansen.
Dödsdansen är nyligen hemkommen från en bejublad turné och gör nu på nytt en stockholmsdans. Och har bl a blivit kallad "en ren njutning" av Dagens Nyheter, "ett slags konstnärlig elchock" av Sydsvenskan, "Dödsdans med vassa tänder" av Svd
I rollerna: Pontus Stenshäll och Anna Rothlin

DR JEKYLL OCH MR HYDE fritt efter R.L Stevenson. I Andreas Boonstras regi blir denna klassiksa skräcknonvell en föreställning där som diskuterar såväl ondskan och godheten som teatern i allmänhet och skådespeleriet i synnerhet. Berättarteater, dockor, talande tekninker, underliga historer, te, obehagliga rysningar, illusionsbrott och ett ständigt in-och-ut-i-rollerna utlovas. Pressen tyckte bland annat att: "den avspända lekfullheten imponerar" Aftonbladet, " det vi ser är inte så mycket en teaterföreställning som en iscensatt litteraturanalys med teater ironinska fotnoter. Sådant fungerar utmärkt" Expressen. "en lustigt skruvad pekpinne som inte pekar dit man tror" DN
I rollerna Mathias Olsson & Andreas Boonstra.


BEFRIAD av Sarah Kane. Då Pontus Stenshäll sätter upp befriad läser han pjäsen som ett symboldrama där groteskerna är så grova, scenanvisningarna så bisarra och poetiska, svängningarna alltför vilda för att kunna läsas som ett naturalistiskt drama. Av detta följer att vi på moments stora scen ser en uppsättning som snarare hämtat inspiration till sitt scenspråk från den grekiska tragedin än från det engelska 90 talets InYer Face Theatre där nakna kroppar och teaterblod snarare var regel än undantag. Här är det istället anomyma skådespelare i vita masker som till av tung musik från en maskbeklädd trum och bas duo ord för ord återger Kanes ofattbara grymheter.
Kritiken har varit odelat positiv och har bland annat skrivit: "moment gör våld på själva teaterkonsten" Dn, "Katharsis i Gubbängen" Expressen. "En Mycket intressant och sevärd provokation och reningsprocess" SvD.