Trevlig kultur

På moments lilla scen sitter Jimmie Åkesson, Göran Hägglund och Blonda Tjejen. De är bekymrande. På väggarna runt om dom sitter recensioner från någon teatergrupp som verkar syssla med radikal, stötande och tråkig kultur. Blonda tjejen tycker kultur verkar så tråkigt, det får en att tänka på såna där symfoniorkestrar. Hägglund fnyser och tycker att dessa ständiga performencevrål från kultureliten närmast är att betrakta som ett samhällsproblem som hotar verklighetens folk, de som jobbar på dagarna och åker till sina sommarstugor på semestern. Måste man ha kultur? Undrar de. Kostar inte alla dessa radikala tråkmånsar massa pengar? Jo, säger blonda tjejen bestämt. – De får visst massa bidrag, har hon hört. Sen sjunger hon tjalalalalaa och frågar Åkesson vad han tycker. Åkesson berättar att kultur kan vara något bra om man bara ser till att satsa på rätt sorts kultur. Trevlig kultur, kultur som värnar om vårt svenska arv och våra traditioner kan få ett visst stöd från samhället tycker han. Svenska traditioner som midsommar, julafton, Selma Lagerlöf har ett allmänintresse. Åkesson tror att även verklighetens folk tycker så. Iranska kulturföreningar har däremot inget allmänintresse och kultur som är ute efter att provocera och är stötande kan inte räkna med något stöd. Blonda tjejen tycker Åkesson har helt rätt och stämmer upp i ett rungande tjalalalalalaaa!!!

Som av en händelse ligger det manuskript på bordet framför dom. Pjäser från barnbiblioteket Saga skrivna 1890 – 1930, alltså från tiden innan dessa dyra, radikala, tråkmånsar tog över vår fina svenska kultur. HÄR HAR VI ÄNTLIGEN TREVLIG KULTUR, utbrister de samstämmigt och börjar med stor inlevelse spela pjäserna: ”Var god mot de fattiga”, ”Pepparkakorna i pepparkaksskrinet”, ”Drummelbergs husdräng” och ”Ingrid, indianerna och Lill-Anders”