I den bästa av världar

En odyssé genom människors längtan efter paradis

Kanske låter det litet stökigt, men det är i själva verket både roande och meditativt att följa den slingrande vägen i ”I den bästa av världar”.
Sara Granath – SvD

När de nonchalant drar i gång en improviserad föreläsning om historiens alla utopier, från Gamla testamentet till Elon Musks rymdfantasier, blir det många skratt.
…
För de är ju så underbart självtillräckliga där de rör sig i sitt kontrollerade lilla universum. Precis så begränsade som vi själva, när vi tror att våra fantastiska tomatodlingar kan rädda oss ifrån den globala uppvärmningen.
Ulrika Kärnborg – Expressen

Allvar blandas med lek. Det är absurt, underhållande, interaktivt.
….
Skickligt suddar Krüger och Ohakas ut gränsen mellan vad som är inövat och improviserat.
Vilhelmina Öhman – DN

Pjäsen får en att tänka på åldrande, tid och vikten av att odla sin trädgård, och övertygar till och med en performancehatare som mig.
…
Kontrasten mellan de levande skådespelarnas spexande och dockans patos är gripande. Det är hon, den där dockan, som är pjäsens hjärta.
Hampus Byström – Parabol

Föreställningen tar avstamp i något som en barndomsvän en gång sa: Att hennes föräldrar var övertygade om att de fostrade henne i den bästa av världar. Och visst, andan fanns där under 70-talet. Vi var födda i ett av världens rikaste länder. Andra världskriget var visserligen inte så långt borta i tiden, men vi bodde i ett land som klarat sig undan, och som hade haft fred i 150 år. Vi styrdes av regeringar, som borgat för minskade klyftor och en grundmurad välfärdspolitik. Det mesta hade sedan seklets början blivit bättre för gemene man. ”Utvecklingen” firade triumf, efter triumf. Människan tog sig till månen, det verkade inte finnas några gränser…

Men samtidigt var det här Kalla krigets dagar, atombombens, kärnkraften. Rachel Carson hade redan 1962 skrivit klassikern ”Tyst vår” om alla miljögifters påverkan på vår jord. Oljan och kolet regerade ur energisynpunkt.

Själva föreställningen tar plats i ett noggrant uppbyggt litet paradis, och kretsar just runt begreppet ”bästa av världar”, paradis och utopier, med nedslag i historien och samtiden. Ett slags teaterlaboratorium, där skådespelarna, som en del av berättandet, också utför uppdrag (events) hämtade från fluxusrörelsen.