Herren Jesus Krist, vår Frälsare och Pojkvän

Regi och manus: Josefin Ankarberg

”När regissören och dramatikern Josefin Ankarberg tar sig an två medeltida kvinnliga mystiker uppstår ett passionsdrama i ordets rätta bemärkelse.” – DN

”Det blir en vacker dialog om kvinnlig kärlek, som på något sätt också är envist revolutionär.” – SvD

”När opportunistiska moment:teater – som i år fyller 25 år – tar sig an en kvinnlig mystiker från medeltiden blir resultatet både oväntat och klockrent.” – Fokus

I vårens föreställning på moment:teater står Margery Kempe (född ca 1373) i centrum –  en kvinna som under hela sitt vuxna liv hade intensiva visioner av Jesus som samtalade med henne och försäkrade henne om deras ömsesidiga och innerliga kärlek. Mot slutet av sitt liv fick hon (då hon varken kunde läsa eller skriva) hjälp att nedteckna sina upplevelser i The Book of Margery Kempe, som i dag räknas som den första självbiografin skriven på engelska.

Vi möter också Julian av Norwich, en av medeltidens mest kända mystiker, i det ögonblick då hon väljer att bli anakoret – instängd i ett litet rum intill kyrkan i Norwich, med dörren igenmurad för resten av sitt liv. I stilla panik ser hon öppningen försvinna, sten för sten. Historiska källor vittnar om att Margery Kempe besökte Julian kort före hennes död, och att de samtalade genom den lilla glugg som fanns i muren.

Genom dessa gestalter föddes idén om Jesus som det perfekta kärleksobjektet för den medeltida kvinnan: en kropp att betrakta, längta efter och projicera begär på – utan krav på underkastelse, äktenskap eller barnafödande. En man att älska villkorslöst, om och om igen, utan risk för avvisande. Är det inte den perfekta pojkvännen att förälska sig i gång på gång?

‘I came to this place, Lord, for love of you. Blessed Lord, help me and have mercy on me. For thy great pain, have mercy on my little pain’
– The Book of Margery Kempe

”All shall be well, and all shall be well and all matter of things shall be well. For there is a force of love moving through the universe that holds us fast and will never let us go”
– Julian av Norwich, Revelations of Divine Love

I föreställningen framförs nyskriven musik av och med Simon Steensland och Elle-Kari Sander.

OBS! Förekommer rök och rökelse i föreställningen.

Fler pressröster:

”Erotiken är påtaglig. Här uppenbaras en projicerad Jesus i sin allra hunkigaste form, deffad och hårfager som aldrig förr.” – DN

”Alexandra Nordberg låter sin Margery Kempe rista i konvulsioner som hämtade ur ”Exorcisten” när hon går från besatthet till extas.”– DN

”Det är något trösterikt att vi som inte står ut med samtidens gruvligheter kan inspireras av normbrytande kvinnor som gjorde sig hörda mot alla odds för 600 år sedan.” – DN

”Deras suggestiva musik, delvis framförd på instrument jag inte ens vet namnet på, skänker välgörande förhöjning åt ett passionsdrama som i slutändan handlar om mod.” – DN

”Moment:teater – detta sceniska, öppna studieförbund – hittar nästan alltid företeelser, fakta och böcker som blir utmärkta, egensinniga teateressäer.” – SvD

Mysticismen skildras som motståndmanöver men ändå med tydlig fascination inför dessa tillstånd. Fast mest som att på ännu ett oväntat sätt och med annat perspektiv närma sig varat. Här är religion såväl maktutövning som skydd och nåd.” – SvD

”Alexandra Nordberg spelar henne [Margery Kempe] med en sådan expressiv emfas att man hoppas få se henne mer framöver” – Fokus

”Medverkande i nunnedräkt gör även musikduon Elle-Kari Sander och Simon Steensland, som står för en medeltida stämningshöjare med tidsenliga toner som flöjt, i ett scenrum (Karla Hübbe) som fiffigt rymmer såväl altare som en central säng där allt från födelse till död äger rum.”– Fokus

”Med ”Herren Jesus Krist …” presenterar Josefin Ankarberg ett slags bildande folklustspel där moment:teater – denna 25-årsjubilerande tummelplats för anarkistisk scenkonst – lite otippat är förvandlad till en kyrka för en kväll. ”– Fokus

”Den som förväntar sig en högstämd och allvarstyngd uppsättning lär bli lika besviken som den man i publiken som premiärkvällen viskade ”men sluta skratta då” åt några åskådare som snett bakifrån i salongen fnissade.” – Fokus

”- som så ofta lyckas deras uppsättning skickligt navigera mot politisk relevans och samtidigt undvika alla trötta klyschor.”– Parabol

”Min otålighet stillas sakta men säkert av Alexandra Nordbergs otroliga rolltolkning som Margery” – Parabol

”Pjäsen avrundas med att regissören Josefin Ankarberg placerar oss i nuet…och hon vänder sig till oss i publiken för att förklara varför hon velat berätta om detta märkliga senmedeltida öde. Greppet hade kunnat bli tillgjort, men är i stället en känslomässig fullträff.” – Parabol