Judas

En skuldtyngd mardrömsmusikal

Judas har tråkigt, mycket tråkigt. I Dantes infernos nionde krets, bland förrädarna, är han kung. Ingen har förrått lika mycket som han. Hans straff är att i evig tid tuggas levande av satan tillsammans med Brutus.  De andra förrädarna där nere är,  beroende på storleksordningen av deras svek i olika grad fastfrusna i en sjö Förrädarna mot sina nära och vänner är fast till knäna, landsförrädarna till midjan, förrädare till sina gäster till halsen och de som förrått sina mästare är helt infrysta. Men självklart har inte Satan i egen hög person tid att för evig tid fysiskt tugga på Brutus och Judas. Istället sitter de bredvid och tittar på de fastfrusna varelserna som ständigt och jämt frågar dem om deras svek.

Brutus verkar trivas,  han berättar gärna om hur han, Cassius och de andra senatorerna den 15e mars 44 fkr stack ner Julius Ceasar i senaten och hur Ceasar hade yttrat orden: Kai sy, teknon? alltså ”Även du, mitt barn? och inte ”Et tu Brutus”, som alla tror. Det har Shakespeare, hittat på.  23 dolkstygn, fick Ceasar och senare drabbades Brutus av sådant dåligt samvete att han tog livet av sig. Därför är han nu dubbelt fördömd. Denna historia berättar Brutus om och om igen och riktigt gottar sig i sitt självförakt. Men de fastfrusna varelserna är inte intresserade av den näst värsta förrädaren genom tiderna. Brutus straff är att ingen vill dela hans börda. En föredetting fylld av skuld och ånger med en historia som ingen vill höra har han blivit.

Varelserna vill ha JUDAS!!!!  JUDAS!!! Hur kunde du?? Är det sant att Jesus förutsåg ditt svek men ändå älskade dig? Tänk vilken kärlek han ändå bar på och vilken usel person  du är. Judas, berätta? Gång på gång måste Judas återuppleva ögonblicket då han för trettio silvermynt förrådde sin mästare som därigenom blev uppspikad på korset och alltjämt hänger där, som det sägs, för våra synders skull.

Men Judas vill inte prata, inte sjunga, inte ens vara med i föreställningen. Han vet att inget av det han säger eller kan tillfredställa massornas krav på en syndabock, på en som är sämre än de själva, på en personifikation av ondskan. Han vet att massorna älskar svartvita uppdelningar. Han vet att han har en av de största och viktigaste rollerna i historien om Jesus, att utan hans ”svek” skulle sagan aldrig blivit fullbordad. Tänk er evangeliet utan korsfästelsen. ”De åto utav brödet och drack utav vinet” ”Sen gicko de och lade sig” ”Sedan åto de frukost” ”sedan gicko och predikade lite till” ”åto utav brödet”…  Nej, det skulle inte bli någon vidare bok och knappast början på en världsreligion som till slut störtar det imperium som hans polare Brutus genom sitt svek varit med att skapa.. Varje superhjälte behöver sin superskurk och det är ibland bara slumpen som avgör vem som blir vem. Judas har under historiens gång sett fler exempel på hjältar som hyllats som befriare och störtats som tyranner.

Judas minns sin forne herre och hur hopplöst det att få ett rakt svar om någonting från honom. Hur han ofta upplevdes som direkt dryg och självupptagen. Visst, kärleksbudskapet och löften förlåtelse och evigt liv var vackert. Men nästan allt han sade handlade om att utan ifrågasättande eller tvivel lita blint och följa honom och hans gudomliga fader. ”Om ni känner mig, känner ni också fadern. Men vem kände egentligen honom och är det verkligen förlåtelse och kärlek som främst kännetecknar den värld som hyllar honom och kallar honom herre?

Judas googlar på sig själv och finner 570 000 träffar. Överallt står orden SVEK, FÖRRÄDERI, i ganska många artiklar undrar man om motivet till hans svek. På Wikepedia hittar han intressanta problematiska, ideologiska motsägelser från filosoferna Bertrand Russell och Jorge Luis Borges.

Om Jesus förutser Judas förräderi, kan man argumentera huruvida Judas har en fri vilja eller inte, och inte kan undvika att förråda Jesus. Om Judas inte kan kontrollera sitt förräderi av Jesus, då kanske han inte är moraliskt ansvarig för sina handlingar.

Om Judas sänds till helvetet för sitt förräderi, och förräderiet var nödvändigt för att Jesus Kristus skulle dö för alla människors synder, så straffas alltså Judas för att ha räddat mänskligheten. Detta går hand i hand med argumentet om den fria viljan.

Om Jesus bara led på korset och sedan steg upp till himmelriket, medan Judas måste lida för all evighet i helvetet, så lider Judas mer för människornas synder än Jesus. Ska hans roll i försoningen vara så betydelsefull?

Gäller inte Jesu vädjan, ”Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör,” (Luk. 23:34), även Judas? Är försoningen otillräcklig för Judas synder?

Plötsligt upptäcker Judas att han trots att han inte alls ville från massor av olika synvinklar har berättat, sjungit och återgett ögonblicket då han för ynka trettio silvermynt förrådde sin herre och fick rollen som den största förrädaren av alla. Faktum är att han hållit låda i över två timmar. De fastfrusna varelserna i isen är ändå inte nöjda. VARFÖR JUDAS??? HUR KUNDE DU??, frågar de. Judas som redan känner sig helt söndertuggad måste börja om..

”Gå och se, moment är värt en mässa” DN

”Boonstra som bäst” SvD

”vackert och väldigt skojigt” P1 Kulturnytt

”Oskar Thunbergs utmärkt strigenta Freud” Expressen

”Nerbe visar lejonklon” DN

”blir både underhållen och utmanad” nummer.se

”finurligt bibelseminarium” Aftonbladet

”tänkvärd föreställning” Teatermagasinet