Den inbillningssjuke

av Molière

En regissör i söderort började en dag fundera över om det är något inbillningssjukt med vår samtid. Å ena sidan är vi friskare än någonsin. Medellivslängden är så hög att politiska partier börjar prata om att vi i framtiden måste räkna med en höjd pensionsålder. Vi blir bättre och bättre på att bota och behandla sjukdomar som tills alldeles nyligen var säkra dödsdomar. 70 är det nya 50 och 40 är det nya 30. Hurra! Men å andra sidan verkar vi också vara sjukare än någonsin. På vägen mellan hemmet och teatern passerar vår regissör minst elva apotek från minst fyra olika kedjor. I sitt hem hittar han åtta olika sorters smärtstillande mediciner och ett tiotal olika preparat för magen. Har vi SÅ ont hemma hos mig? Frågar han sig själv. Många i hans omgivning har det likadant. Svårdiagnostiserade sjukdomar med fantasifulla namn och dyra behandlingar verkar drabba alla och envar nuförtiden. De elva apoteken är alltid proppfulla med människor som lägger ner förmögenheter på receptfria läkemedel och kosttillskott som de bara inte kan klara sig utan. När man ändå är där kan man passa på att köpa smink, schampo och tuggummi, som de praktiskt nog också säljer. Regissören tänker att det hela påminner om en pjäs från 1600talet som han alltid avfärdat som fånig. Han läser den och hittar minst en scen som bara måste spelas i en tid som är sjuk på riktigt.